Då stod jag där, på Kebnekaises sydtop. Snön bländade och jag var alldeles mör i kroppen. Utsikten var kanske inte den bästa, men jag var där. På toppen av Sverige, jag som bara 4 månader tidigare blev andfådd och svettig av att gå upp för trapporna hemma.
jag i grön jacka på Kebnekaise sydtopp
Glädjen av att stå där är svår att beskriva, det var så många intryck som bidrog till den. Första målet jag satte upp för mig själv den där dagen i April var nått, min kondition hade blivit bättre och jag njöt till och med av alla de 8 dagar vandringen tog från Abisko fjällstation till Kebnekaise sydtopp.
Några veckor efter jag var upp på toppen nådde jag så mitt andra mål, jag köpte nya jeans och storleken som passade mig bäst var 32". Det var minst 7 år sedan jag gick bekvämt i ett par 32" i jeans.
Sen hände det, vid min dagliga morgonvägning så blinkade de där eftertraktade siffrorna på vågen, 75,5. Jag hade nått mitt tredje mål jag satt upp, att väga runt 75kg. Försiktigt optimistiskt höll jag in glädjen och vägde mig igen dagen efter 75,6. Fortfarande runt 75! Tredje dagen jag vägde mig blinkade vågen 75,1 åt mig och jag kände mig trygg i att 75 var min nya vikt, äntligen var jag där!
Det var bitterljuvt, mina tre mål var de som hade hjälpt mig att hålla fokus. Vad skall hända nu? Jag behöver nya mål, det tar ju trots allt 2 år innan man kan räkna en förändring i beteendet som en vana. 1 och 1/2 år kvar.
Men just nu känns det ljusår från bilden av mig själv från julen 2007: http://funktionelllivsstil.blogspot.com/2008/09/det-hr-borde-jag-gjort-p-en-gng.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar